Om man har haft "tur" ofta krävs läkarintyg, kan man få en lindrigare placering och slippa skogsarbete och dylikt. Tyvärr slipper man inte undan den mentala delen, det handlar om att orka vara på ett "ställe" vecka efter vecka i ur och skur. Jag kan tänka mig att det är mycket likt ett riktigt fängelse. Man får försöka att fly in i sig själv och vara stark och inte bryta ihop.
Allt handlar om att få tiden att gå, och hoppas att man inte möter någon man känner som får reda på att man är i Fas3. Detta arbetsläger eller vuxendagis är ett sätt att gömma undan männsikor och förbättra statistik mm. När ersättningen kommer ligger man ofta redan på minus, man får låna pengar av sina anhöriga "Mor" eller "Far". Det mesta går till räkningar och det som blir över till mat, sällan till kläder, det är för dyrt, (går heller inte att äta) smakar "kofta" "skämt"
Något "stopp" på eländet är inte i sikte! Räkna med sju svåra år minst innan fas3 är utfasad!
